själen bleknar och hjärtat går i bitar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

ännu en dag hemma, i väntan på dig.

idag har det inte hänt mycket, jag sov till 12 tiden, mycket skönt. sen kommer alex till mig, hon är här nu också :) det är sjukt hur mycket en kompis kan lysa upp dagen! har inte skrattat nått på flera dagar, känns mycket skönt. sen piggar dennis upp mig också, tummen upp!

dagens problem förutom det andra, vad fan ska jag ha på mig imorgon?

jag vill ju ha klänning eftersom vi ska ut och äta, men jag vill endå ha softar kläder, bekvämast?men alla lär ju ha klätt upp sig så får vell dra på mig mitt läder fodrajl ;) ett par pajljett pumps från DNA, mina nya örhängen i silver och strass, svarta leggings & min paljett jacka. allt i svart, men endå!=D

får se hure blir. nu ska jag glo på alex som kämpar hårt i mariokart , hah!

när jag pratar, pratar jag om dig

när jag ler, tänker jag på dig

jag lever för dig

kom nu

dra en lina prata skit och punda loss

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

detär vad jag känner nu, att jag vill göra. sväva bland målnen eller nått, så man glömmer allt. alla problemen och komma till ett paradis med rosa elephanter och harry potter tåget?

jag känner att jag bara deppat i denna blogg, men det är ju för allt som hänt omkring mig. Jag har så mycket mardrömmar nu, jag får panik i drömmarna. det är erat fel! era sneknullade fula jävlar.

idag har jag inte äit mycket, eller vad har du ätit ida? nej inget. inte ens en fucking macka, ingenting. jag har druckit c-vitamin, druckit naturliett shake (bantningsmedel) och nått som dämpar sötsuget. fungerar? sådär. min mage skriker, men här ska inte tröst-ätas.

just nu längtar jag efter fredagen, må bra bland mina fina kompisar, min älsklings vicky berglund fyller 18 år. phett! blir middag med alla brudar på norrlands källaren, eller nått (; as mys! sen blir det party,fan vill vara 18 och gå på krogen med ovanligt nytt folk.

ikväll blire vell spela hela natten, orkar inte praktik och massa tjaffs. jag ska sitta hemma tills allt ordnat sig, orkar inte med en massa frågor, varför? hur? när? .. orka.

kom hem, vi börjar om igen. vi glömmer allt, där ute är det så kallt!

jag mår inge bra

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

kom änglar kom ävlor det börjar bli kallt,

jag saknar dig mycket, du finns i mina tankar

kom hem, försök på nytt igen! vi glömmer allt

där ute är det så kallt

solen i ögonen var bara ett ironiskt skämt på hopp

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

jag vaknar upp.det bankar i min dröm och jag väcks upp, vad nu då?

varför står du vid min tröskel? vad vill du förstöra denna gång? vad vill du ?

du trycker upp ditt fula ansikte på en lapp som talar om vem du är och vad du kommer ifrån, och vad och varför du är här. du flinar och skakar min hand i hopp på samarbete. Ilskan kryper sakta fram igenom mitt blod, jag brusar upp och pulsen ökar. jag får en syn i mitt huvud, att jag sticker kniven i dig. vad ska jag göra? jag går mot köket med raska steg, jag tänder upp en ciggarett. ni rotar i min vardag, jag fimpar den som jag vill fimpa er.

jag ställer mig vid lådan, öppnar den. jag ser mig själv i knivens spegelbild.

du avbryter mig med en knack på axeln, du ber mig om något. jag tar telefonen och hör min mors röst. lådan smälls igen, jag ser verkligheten.

du gör mig lugn, du vet exakt hur jag fungerar. jag skakar av mig ilskan en bit och gör vad jag blir tillsagd. Jag kan inte kontrollera mig själv när jag blir arg, så jag biter i läppen och går iväg. jag gömmer mig i mitt rum ett tag, jag vill inte vara i närheten av er. då kommer ni inte ha en sekund till i livet. fan jag skulle tagit er, jag skulle tagit ner er.jag skulle dödat er. det hade gjort saken värre? men endå. jag hade känt mig bättre, sen hade jag sträckt upp din kropp mot himmlen, så alla kunde se. att det finns en mindre idiot i världen, jag skulle befrias från känslan av hat.

nu vet jag inte vad jag ska göra. sitta här,några få knapptryck ifrån er andra som läser. Fråga inte den vanligaste frågan "vad har hänt?" jag berättar om jag vill berätta. jag säger om jag vill säga, så släng ingen kommentar om vad som hänt. för frågan är ,

VAD HAR INTE HÄNT?

jag känner inte mycket mer, jag vill bara fösvinna

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

tänk dig att vakna upp, av en skrikande röst. som vill föra dig dit du inte vill, dit du får veta varje dag att du aldrig kommer klara det. att du inte anstränger dig tillräckligt mycket. Alla i din omgivning klarar det, alla försöker få dig att klara det, men när du ser hur långt det är dit dom pressar dig, så ser du dig om och vänder på klacken. Du klarar dagen, men inte med ett leende på läpparna. du kommer hem, det första du får höra av din far "du har vell inte varit i skolan idag heller" .. när du tvingade dig själv upp ur sängen? när du verkligen var där. sen börjar den stora diskutionen, om hur värdelös du är. du klarar ingenting, du vill ingenting, orden ger dig en framtid som no one. ingen,nothing, ett sandkorn i öknen.

paniken tar över kroppen och gråten i halsen skelar din röst, dina ögon fylls med tårar och du blir svag. du vill dra dig undan, du letar en paus knapp, men du finner bara där du höjer volymen. du vill ju spola tillbaka, men hur gör man? varför fungerade inte hjärnan när man var liten, varför såg man världen som en dans på rosor? varför såg man inte taggarna på rosorna?

dom sticks och gör verkligen ont, varenda litet andetag eller stora suck.

jag vill födas på nytt. jag vill kunna börja om, vetat vilket håll jag skulle gå.

men nu är jag vilse, jag ser ingenting. ljuset har försvunnit och jag ser inte längre stigen jag gick på, ensamheten gör mig kall och jag sjunker ihop. Jag sträcker ut min hand efter att dras upp, men inget händer. en pust drar förbi, jag ryser i hela ryggraden. blundar hårt, knäpper mina händer och bara hoppas och tänker. Jag öppnar sakta ögonen, i väntan på hopp om en hjälpande hand eller en stig mot det bländande ljuset, men inginting händer. jag fortsätter att gå mot ingenting..

kan du tänka dig den känslan varje dag du vaknar efter en dröm om lycka som du trodde var verklighet? får du ens en känsla, en glad eller bra känsla?

nej, det är inte ens roligt även om jag skrattar varje dag. men jag är blind för den sanningen. jag brukar aldrig vara blind, jag ser igenom folk. jag ser falskheten i själen och smutset i blodet. men inte den här gången, jag ser ingenting. jag vill leva för mina vänner och familjen. men jag orkar inte mer

mitt rop på hjälp!